Dagens outfit

Mat

Det går sådär. Hon verkar inte så intresserad. Jag försökte med potatis, inte så poppis. Sen gröt. Inte heller så populär, men lite enklare att få i henne. Men vi fortsätter... nån gång ska det väl fungera.

Önskelista växer

-Lite ditt och datt från Stockhome tex.

eller Lagerhaus;

eller
roliga poster från allposter.com

Sist men inte minst:

-Middag på le rouge (inkl barnvakt)

Så det så.

Elsie har en kompis som heter Ditte

Elsie har en kompis som är exakt 3 månader äldre, sköna Ditte. Hon är dotter till min barndomskompis Max och hans fru Lina. I måndags lämnade damerna pappa Max i Norrköping för att flanera i storstan med farmor och farfar. Igår var Elsie med mamma och mormor och hälsade på Dittes farmor som är en av mormors bästisar. Vi försökte först promenera men vidrigt kalla vindar letade sig ner i nackar och in innanför byxor så vi snabbade oss upp till Farmor Gunilla och drack kaffe och åt ljuvlig kladdkaka a la Lina. Ditte och Elsie fann varann på en gosig filt på golvet där jag sjöng kittla-visor (sånger där man kittlar barnet) för dem. Misstänksamhet blev succé.

Och kolla vilka snygga mammor och farmödrar och mormödrar Ditte och Elsie har.

Idag skriver alla böcker, utom jag

I en mapp i min dator ligger flera dokument som alla innehåller de första kapitlen till filmmanus, noveller, diktsamlingar och böcker. En del är 15 år gamla, andra bara ett par år. Författardrömmen har jag haft sen jag var liten. Jag har aldrig varit en bokmal, men alltid skrivit; dagbok, dikter, låtar, noveller mm. Mina studieval har trots sina märkliga omvägar och gen(sen?)vägar alltid handlat om att få skriva. Jag har minst en bok och ett långfilmsmanus som bara ligger och väntar på att få rinna ut mina fingrar. Varför gör de inte de då? Jag kan lista alla mina ursäkter, men jag är inte säker på att det ens handlar om dem. Vissa historier behöver ligga och gro ett tag innan man har avstånd nog att kunna skriva om dem. Men det kommer en dag tänker jag. Snart.

Så är TVn på i bakgrunden en förmiddag. Blondinbella och hennes kille sitter och bloggar i direktsändning och i intervjuen berättar Blondinbella att hon bloggar på eftermiddagarna och viger förmiddagarna åt att skriva på hennes bok. Och visst har Tomas Bodström nyligen gett ut en deckare och Sofi Farhman en chiclit? Och IdolJury-Andreas och Carolina Gynning, har inte de fått självbiografiska böcker utgivna? När det finns så många spännande böcker på marknaden, vad har jag att tillägga? Hum. Framgick ironin?

Nej, nån bok blir det nog inte. Inte för att jag inte har tid eller inte kan, utan för att marknaden just nu är mätt. Finns det utrymme för en roman om en vänskap med en psykopatisk kvinna? Finns det rum för en historia om att vara 14 år och ensamast på jorden? Finns det plats för en berättelse om en man och en kvinnas relation utanför tid och rum? Nej, just nu vill vi tydligen läsa om mord, bloggerskor och Bigbrother-deltagares liv. Och det är inget fel på det. Men det är inget för mig.

Nej, jag skriver en krönika med bitter eftersmak och funderar vidare på mina historier. En dag kommer jag få ut dem. På ett eller annat sätt. En dag. Snart.

Spring i bena'

Ibland vill man bara bort härifrån.

Tuggvänligt

Mycket ska in i munnen nu. Eller vänta.
ALLT ska in i munnen.

Nya vagnen

Jag har köpt mig en ny vagn. Eller ny och ny. Jag har gått från en 70tals vagn till en 80tals vagn. Jag köpte den av en god vän till mig och när jag skulle komma och hämta den sa hon; vill du ha sittdelen oxå? Jag höll på att hoppa ur brallorna av glädje! Så nu har vi 80talets motsvarighet till combivagnen hemma. Mycket snygg. Tyvärr var suffletten nerfälld när jag tog kortet så ett bättre kort på vagnen lägger jag upp en annan dag.

Min BBD Annika och jag promenerade en bra bit fram och tillbaka längs Årstaviken och pratade om allt mellan himmel och jord. Mycket trevligt. Nu har Elsie äntligen somnat om, hon var så himla trött, och kommer väl förhoppningsvis sova en timme eller så. Skulle själv behöva sova en timme, men jag kan inte att sova på eftermiddagen. Konstigt. Jag får väl hitta på nåt annat. Inte så svårt. Har 18 tusen projekt på gång just nu.

My BBD

Idag ska jag träffa en bloggläsare, Annika, på en BlindBarnvagnsDate. Det ska bli spännande! Jag har dessutom fått sova ovanligt gott inatt då Elsie valde att sova som förut (dvs bara vakna en gång runt 02.30 för att sen sova tills hon vaknade för dagen klockan 06.30). Dessutom fortsatte min finaste Johan och jag med den rättvisa rutinen att han har hand om henne varannan morgon innan han går till jobbet vilket innebär att jag fick ligga och dra mig till strax före 8 idag! HURRA!

Påminnelse - Vill du vara med?

Jag och ett gäng sköna damer är i startgroparna av planeringen av en gala för alla oss som inte passar på VR's Blogawards. Vill du vara med? Liten, stor, ung, gammal, lång eller kort - alla behövs! Maila -whatalmawears@gmail.com- mig så träffas/mailas/chattas vi och spånar!

Höjden av gosighet

Man måste ta hand om varandra.

Dopoutfit no2

Igår var det dop för Leo och jag och Elsie klädde upp oss till tänderna.
Johan var förstås ståligt han med.

Girls just wanna have fun

Min mamma och jag. Vi dansar/poserar.
Sen har jag inget mer att tillägga dessa fantastiska bilder.

80tals fredag

I fredags bjöd vi min mamma och hennes man på 80tals middag. Jag skojade med mamma och sa att de ska klä sig i nåt 80tals aktigt. När hon och Per kom i sina sköna mussepiggjackor storlek supersize a la -87 och mamma med sin bröllopshårprydnad skrattade vi gott och länge. Så gör en bra gäst; lyder sitt värdpar.



Värdparet bjöd på ost och olivsnuttar, toastskagen, fläskfille med bea och pommes samt chockladpuddig till efterrätt. En hit efter en annan alltså.


Efter maten kollade vi på Svenskahollywoodfruar-parodier på Youtube och diskuterade curlingfenomenet. Ganska 2009.

Saknad

Ena stunden är man här.


I nästa är man borta.


Jag saknar dig Calle.

Mjölktand

OMG den här siten är helt fantastisk! Jag ÄLSKAR!

Maan-blogg

Det är mycket sköna brudar på nätet.
Ibland glömmer man att det finns killar där ute oxå.
Jag gillar den här.
Och Robert Redford var himla snygg när det begav sig.

Årets mama - inte jag (denna gång)

Jo, jag anmälde mig. Men icke. De förstår uppenbarligen inte min storhet. Gick igenom de 5 nominerade och hittade min favorit på slutet; mina bestyr.

bild från bloggen

Skön tjej, sköna bilder och trevlig feeling. Många av finalisterna skrev med mycket humor och var mer eller mindre textbaserade. Jag gillar jag ju mycket bilder och lite längre matiga texter i kompott (lite som om en bilder bok skulle para sig med en tung tegelstensroman). Mina bestyr kommer jag besöka igen.

Sommar=marint?

Igår frångick jag mitt blom-tema och gick mot det nautiska hållet. Hade min fina randiga lång-tshirt. Den är härlig. Vad som är ännu mer härligt är vårt vardagsrum. Ser ni stolen som sladden ligger på? Där sitter jag nu. Hurra.

Grattis Elsie 4 månader

Pappa hade lagt en present på skötbordet. Mamma tjöt glatt (eftersom hon trodde att den var till henne först) och la sen till; 'OJ, va glad Elsie blev!'. Men faktum är att jag tror presenten var uppskattad. Jag la/gav den till henne i babysitterns och hon satt länge och glodde på den med sin ner-med-hakan-i-bröstet min och stora ögon. Sen började hon försöka äta på den men det gick inte lika bra och till slut tröttnade hon och tryckte ner boken mot magen och fick inte bort den. Det vart obekvämt och hon började gnälla. Förståligt.

Ikväll kommer mormor och morfar Päron. Och Elsie ska få smaka på mat för första gången! Hurra va skoj! Grattis min lilla Ärta!

Sova gott?

Man kommer inte undan. Sömnen blir sjukt viktig när man får för lite av den.

Men det börjar bli lite bättre, hon vaknar nu två gånger per natt; runt 01 och 04 och sen upp runt 06. Imorse sov hon till 07! Hon orkar oftast inte vara vaken mer än ett par timmar så nu ligger hon redan i sängen igen. Men eftermiddagsluren börjar bli lite svår. Hon är trött, men får inte sova för länge för då stör det nattsömnen. Igår fick hon en halvtimme mellan 17-17.30 och det var nog ganska lagom (då har hon sovit 2 h på morgonen och 2 h på dagen, rätt normalt tror jag).

Så nu sitter jag och avnjuter en kopp kardemummakaffe vid vardagsrumsbordet (fast bilden är tagen på köksbordet, där den fina rutiga vaxduken ligger). Min nya favoritplats. Jag hör om Elsie vaknar, jag kan se morgonnyheterna och har utsikt över Orvar som ligger och kollar ut på balkongen.

Den där förbannade kakan

Elsie har somnat i sin vagn. Jag hade tänkt att gå ut med henne, men det är sånt busväder att jag drar mig. Hamnar framför datorn istället. Jag svarar på mail på Facebook och börjar oskyldigt titta på vänner jag saknar profiler. En av mina vänner bor i ett annat land och verkar ha ett sånt roligt liv. Det är partybilder och fikabilder och stadsbilder. Jag vet att hon har ett roligt jobb som hon dessutom är sjukt duktig på. Jag brukar tänka: skulle jag väntat? Skulle jag försökt hinna med en massa mera innan jag blev mamma? Lever hon livet mer fullt ut än mig? Är det försent?

På kvällen när Elsie ibland är gråtig står jag vid hennes säng och smeker hennes lilla hand och tänker. Jag vill vara här. Men inte bara här. Jag måste få vara nån annanstans ibland oxå. Annars kan jag inte riktigt vara här. Jag är en person som är född med en inre stress. Jag är alltid på väg nånstans. Jag är aldrig riktigt nöjd. Jag har svårt att stå still på en plats och acceptera livet som det är. Jag drömmer alltid om mer, större, högre och bättre saker. Jag har svårt att leva i nuet och uppskatta det. Många skulle hävda att nu när jag blivit mamma så skulle det försvinna. Men det har det inte. Jag ligger fortfarande på kvällarna och funderar och planerar. På fester, kläder, framtidjobb, syskon till Elsie och andra saker som kanske ligger i framtiden. Jag vill vara Elsies mamma men vill alltid mer. Jag vill inte bara äta kakan och ha den kvar, jag vill ha en större kaka, en tårta. Är det bara jag? Eller är det ett symptom på ett samhälle där man matas med att man kan få allt. Du kan göra karriär och bli 4 barnsmamma, du kan sy dina egna kläder och sopsortera och samtidigt ha ett jämställt och kärleksfullt förhållande. Du kan jobba och tjäna pengar och köpa ett landställe där du kan läsa deckare och måla tavlor. Du kan skriva böcker och inreda ditt hem som du vill samtidigt som du åker på konferens i Japan och på familjesemester i Alperna. Är det konstigt att man sen känner att om man inte gör allt så har man misslyckats? Missförstå mig inte, det är ju fint att man växer upp med känslan av att man kan göra allt. Men orkar man? Orkar man göra allt? Orkar jag äta en hel tårta själv?

Vad är det jag ser när jag tittar på min väns Facebook-bilder? Ett liv jag önskar att jag hade eller ett liv som jag tror att jag vill ha? När jag egentligen kanske har det ganska bra som det är? Jag kan ju festa med mina vänner nästan som förr. Jag kan klä mig vackert och gå på fest. Jag kan satsa på att hitta ett jobb som jag älskar (som detta, om det betalade räkningarna). Jag kan hångla järnet med en snygg kille varje kväll. För det råkar bo en väldans snygg kille hemma hos mig. Och när jag varit ute med mina vänner och kommer hem i min fina klänning till honom och min lilla Ärta som ligger sött och sover i sin säng så känns kanske den där kakan rätt orelevant. Kanske kan jag börja stanna upp och känna lite på Nuet. Hur fint det är.

Jag övar. Jag övar varje dag. Jag häller upp en kopp kaffe, tar mig en kaka i skåpet och övar.

Munnen full

Hemmahoskul

Hemma hos min mamma finns ett gäng videokassetter. En del av dem är märkta 'Hemmahoskul'. Det betyder att vi bara videofilmat en vanliga dag. Såna minnen är de roligaste. Igår kväll målade Johan en comhemsladd i sina hatade målarkläder (för att de påminner om allt slit) och jag laddade upp bilder till Elsie första fotoalbum. Sen kollade Johan på Macguyver och jag försatte med bilduppladdandet. Hemmahoskul på hög nivå.

(Går) dagens sommarklänning

Klara färdiga gå

Meningarna går isär hurvida det är för tidigt eller inte. Men om Elsie själv får bestämma så är allt nytt kul. Hon började med att suga på den lilla ratten, kolla in en liten kula som satt på sidan och efter en stund började benen sprattla och hon rörde sig lite fram och tillbaka (mest tillbaka) på golvet. En liten stund då och då just nu, och hon är nöjd och glad. Ladies and gentlemen, we have a winner.

Tack Susanne. Vår babyleverantör.

The uniform project

Jag älskar att köpa Elle UK på pressbyrån när de säljer ut dem för 39kr. Men jag har sällan tid att läsa dem, så jag satte mig med novembernumret nu till lunch medan Ärtan sover. Och i The Editors letter står det om något som fångade mitt intresse. The Uniform Project. En kvinna som har samma klänning på sig varje dag (hon har 7 stycken likadana, en för varje veckodag). Hon får styla med gåvor, second hand saker och hemmagjorda saker. Mer inspirerade kan det inte bli! Vilken utmaning att varje dag styla samma plagg. Elles editor skulle göra det en vecka och fick panik dag 3. Jag känner mig genast manad att anta utmaning. Så håll utkik för snart kommer min version av detta! Så länge kan du gå in här och inspireras!

För vänner och släktingar och andra som kan tänkas ringa mig

Tele2 nät fuckar och det går just nu inte att ringa mig och jag kan inte ringa ut. Bara så ni vet. Jag och Elsie lever och mår bra.

Tema: sommarklänningar

Jag fortsätter bära sommarklänningar och styla dem lite höstigt. Igår (stod idag först, men det här var ju gårdagens klädsel!) fick min Indiska klänning sällskap av Lindex koftan och Skopunkten stövlar. Utomhus var det inte snorkallt så jag tog fuskskinnjackan från HM. Den blommiga sjalen är oxå därifrån och den ljusblå är från Ohlssons tyger. Väskan är från Monki. Snart kommer Susanne och tills dess måste jag städa och koka lite kaffe. Men lite senare kommer en krönika som på sätt och vis hör i hop med kaffet.

Det här kan vara en av de finaste topparna. Ever.

Från Remake från Stadsmissionen. En av de bästa ideerna ever.
Jag har kuddar, väskor och grytlappar. Och mer ska de bli.
I love Remake

Till personalen på Apple

Om jag får en Iphone och en ny dator med photobooth så kan jag blogga heeeeeeela tiden. Så skicka mig detta, bums! I utbyte kan ni få en puss och min okrossbara kärlek till er teknik.

Mvh Alma Apple fan #1

Vart är sommaren?

Borta.
Men det betyder ju inte att man måste lägga undan sommarklänningen.
Nej, jag kör på med blommor och ljusa färger.
Sommar på kroppen lixom.

Klänning från Indiska, kofta från Lindex, jeans från HM.

Tiden

Inlägget nedan var ett förinställt inlägg för klockan 0800 låg jag fortfarande i sängen med Elsie. Hon vaknade klockan halv 1 och sen inte förrens kl 5, men ville då inte somna om (hon brukar vakna för dagen runt 6). Jag var halvdöd och klarade inte att gå upp utan försökte få henne att somna om. Klockan 08 vaknade jag och Elsie låg och sov intill mig. Efter några minuter vaknade hon och vi låg och drog oss en stund. Hennes vanliga sovrutin är bara att lägga om, men vad gör det?

Förutom att jag inte tror att jag kommer hinna skriva min krönika denna morgon. Den kommer väl i kväll hoppas jag.

På golvet

Inte alltid så glad

Just nu går Elsie igenom en av de berömda utvecklingsfaserna. Lynning i humöret, sover sämre, klängigare och grinig. Men det är ok. Jag upprepar de magiska orden; det är bara en fas, det går över.

Stick

Har tagit upp stickningen igen.
Det här blir antingen ett par benvärmare till Elsie
eller en del av ett gosedjur till den samme.

Fina tjejer

Min kusin Johanna

Min fina Elsie

En afton hos oss

Äntligen. Matbordet som kommit ända från Sundsvall på plats. 'Finporslinet' från Iitala framdukat. Gästerna från Ludvika (J's mamma och pappa) och Alvik (J's storasyster men pojkvän och 5 veckors gamla son) på har anlänt. Ljusen tänts, höstmörkret omsluter rummet. Barnen bärs, gråter, skrattar och gullas med. Det blev hemmagjord pizza och sen födelsedagstårta (för J's pappa). Den första i en rad mysiga middagar hemma hos oss inleds.

(Notera Halloween servetterna. Jag försökte iaf ta till mig den nya traditionen.)

Förvandlingen

Mycket har hänt här hemma i helgen inredningsmässigt. Ska ta massa bilder och visa er imorgon.

Promenad med mening

I dessa fina kläder gick jag och Elsie igår till Åhlens City och köpte prylar till gardinupphängning, till NK och köpte porslin för ett presentkort jag fick för 2 (!) år sen och sen hela vägen hem. Min mössa är grym för den passar till i princip allt och mina nya boots känns bara bättre och bättre. Naglarna är målade och humöret på topp. Tjo!

Det brinner på marken

Marken är aldrig så vacker som när höstlöven täcker den.

Elsie och jag tog en promenad runt på Hornsgatan. Köpte lite teakolja, en remaketröja på Stadsmissionen och en gardin till sovrummet. Elsie somnade efter ca 10 minuter. Solen sken och jag bad Pappa (morfar) ta kort på mig utanför porten. Dessvärre fick jag 18 dubbelhakor och sjukt dålig hållning på bilden. Oh well.

Morfar på besök

Min morfar dog när min Mamma var liten. Min farmor innan jag föddes och min farfar när jag var 6 månader. Jag har bara haft en mormor (jag har istället lånat lite bonussläktingar, som Knut och Berta, Lillemor och Rolf, Märta och Olle). Jag hoppas verkligen att Elsie får ha sin morfar och mormor och bonus morfar Per och bonus mormor Britt läääänge. Både för min skull (hur ska jag klara mig utan mina föräldrar!?) och för hennes skull. Att hon kan åka och sova där, göra utflykter med dem, ha hemlisar med dem och bli bortskämd i största allmänhet. Det är en lyx som jag hoppas livet ger henne.

Den där morfar. Han är inte så dum den gubben.

Önskelista - igen

Jag fyller år i November. Obetydliga 32 men ändå. Jag älskar presenter. I år står detta högt upp på listan över saker jag verkligen vill ha just nu men inte kan ta mig råd själv.

-Presentkort på Beyond Retro
(vill köpa gamla fina klänningar med puffiga ärmar, ungefär som Elsas)

Bild lånad från Elsas blogg

-En Iphone. Jag är sån sucker för tekniska prylar från Apple...

-Ansiktsbehandling på Moonsun.
Måste. Bli. Bortskämd. Nu.

-En 50-tals baddräkt från Silvetto, typ den här:

Shit jag minns inte vart jag lånat den här bilden ifrån! Förlåt!



Om detta inte funkar får jag maila listan till Tomten.

Sovkläder

Elsies nya pyjamas från Åhlens må vara ljusrosa, men det är sjukt snygg. Kolla mönstret!

Monopolkväll

Igår kväll var vår spelkväll. Det innebär; ingen TV, ingen dator, inga långa telefonsamtal eller på annat sätt stjäla tid från våran tid. Vi ska ha den minst en gång i veckan, dricka te och mysa. Vi får välja spel varannan gång. Johan valde Monopol. Jag funderar på att välja Kalaha nästa vecka... men vi får se...

Behöver jag tillägga att jag ledde när vi var tvungna att sluta (eftersom jag höll på att somna på de små gröna husen). Vi fotade spelplanen, la våra pengar och fastigheter i varsitt kuvert och ska spela klart på vår fredagsdate. Då lagar vi god mat, kanske tar ett glas av valfri god dryck och kollar på utslagningen av Idol. Däremellan ska jag knäcka Johan i den här monopolomgången.

ps. Inatt vaknade hon bara två gånger, 00.45 och 4.40. Hurra!

Jag har också gjort en abort

När jag var 20 år blev jag vansinnigt kär i en lång rödhårig pojke från en fin familj. Vi träffades på en nyårsfest och romansen varade bara ett par veckor. Jag kunde bli väldans kär på väldans kort tid på den tiden och så även denna gång. Första och enda gången vi delade säng blev jag gravid. Jag minns än idag hur jag kände i hela kroppen att jag var gravid redan innan min gynekolog bekräftade det. Det var som att varenda fiber i mig vibrerade och skrek; befruktad! Min kropp var nog redo, men min själ var inte det. Jag visste på en gång vad som skulle ske härnäst. För mig var det den enda vägen. Jag ville inte bli mamma då.

Jag mådde fruktansvärt illa hela graviditetens 8 veckor och längtade efter aborten som kändes som jag fick vänta en evighet på. Väl där minns jag allt som i en dimma. Det kala beiga rummet. Draperiet kring min säng. Den silverfärgade bäckenet som jag fick kräkas i då jag var överkänslig för narkosen. Vänliga men opersonliga ansikten som tittade in. Lukten från de slitna lakarnen. Min mamma skulle vara med mig hela tiden men min stora lillebror som skulle ta hand om min lilla lillebror, då bara drygt 1 år, vart magsjuk och hon var tvungen att åka hem. Gjorde mig inget. Jag sov och kräktes och minns inte så mycket. Mamma kom och hämtade mig och jag fick lägga mig att sova i mitt gamla flickrum. Jag sov till nästa dag. När jag slog upp ögonen kände jag det. Tomheten. Inte efter fostret. Efter illamåendet. Och det var den härligaste känslan. Jag mådde inte illa längre. Det var borta.

Jag har aldrig gråtit en tår över det ofödda barnet som kunde blivit. Jag har aldrig en sekund ångrat aborten. Tvärtom. Jag är stolt och glad över att jag orkade igenom den och kom ut helskinnad på andra sidan. Det var inte ett barn. Det var inte vårt barn. Det var ett foster som inte var menat att bli en människa. Den själen som var på väg ner till fostret tog en annan väg, ett annat liv.

Den rödhåriga pojken lovade att vara vid min sida hela tiden men vart rädd och sprang. Länge var jag så arg på honom. Kanske var det mitt sätt att sörja det som hänt tänkte jag då. Att vara arg på honom. Hans lögner och svek. När jag sen träffade honom precis ett år senare, sent på nyårsaftonsnatten, fick jag äntligen skälla på honom, tala om för honom vilket as han var. I en liten sliten bäddsoffa i en konstnärslägenhet i Gamla Stan fick jag ett förlåt och jag förlät.

Och så går åren och livet vidare. Jag blir kär, får hjärtat krossat och lemlestat, flyttar bort, flyttar hem, flyttar ut, långt hår, kort hår, brunt hår, rött hår, jag längtar, saknar och avundas. Och så en dag lever jag med kärleken och är gravid igen. Elsie AKA Parvel ligger i min mage. Jag mår illa igen. Det där förbannade illamåendet. Jag försöker minnas. Försöker hitta sorgen. Den finns inte. För jag var 20 år och kär, jag blev gravid och gjorde abort. Det var ett annat liv och här är nu och nu är bra. Jag vet att en del sörjer hela livet efter barnet som kunde ha blivit. Men för mig är det just det. Det blev inte. Alltså behöver jag inte sörja. Jag ångrar inget, behöver därför inte sorgen. Allt är bra. Allt är som det ska. För mig.


Jag vet inte hur det var för dig. Du som också gjort en abort. Men du som kanske är där, ska inte vara rädd. För oavsett om du väljer att låta graviditeten blir ett barn eller att avsluta den så kommer allt bli bra igen. För det måste det.

Ny sjal!

Igår hängde vi med Leo och Simone hela eftermiddagen. Det var härligt som tusan. Simone lät mig ta över en superfin sjal eftersom hon och Leo föredrar den tusen gånger enklare Babybjörnen (sjal är lite krångligt att ta på sig, babybjörnen är lixom klick-klick-i med barnet-klart! Jävligt smidigt.). Elsie protesterade först men insåg sen att hon fick ligga mot mammas bröst/axel och samtidigt kunna se ut på världen. Då vart det annat ljud i pipan kan jag meddela. Hon sa inte ett knäpp på hela hemvägen utan bara sög i sig alla intryck från bussen och hållplatserna från Hammarbysjöstad till Södermalm. Jag tyckte hon var så söt där hon satt i sin sjal och nya fleesedräkt att Johan fick kasta sig in och hämta kameran innan vi klädde av oss.

Ut och in

UT



Båda var tyvärr trasiga och fick slängas...


IN

Bild från Skopunkten.se

Som tur var hittade jag dessa. Nu ska jag bli MCbrud.

Regn, mössa och barnvagnspromenader

Ibland när jag är ute och går ser jag ut så här.
Ibland inte.

Sömnen

Just nu sover vi inte så bra. Fram tills för nån månad sen så sov Elsie väldigt bra och länge, vaknade med små tysta gnyn och fick bröstet och somnade sen om. Och under en extra härlig period sov hon från 20 till 07 och vaknade bara en gång per natt. Men så hände något och det har gått från mysiga sköna lugna nätter till mörkaringarunderögonen-nätter. Nu vaknar hon ca 3-4 ggr och skrik-gråter när hon vaknar. Högt och gällt. Ibland har hon svårt att somna om, men för det mesta går det ganska bra. Jag misstänker att för en del låter detta som himmelriket, men hon har skämt bort mig med sina tidigare trevligare sovvanor. Jag är så trött att jag knappt orkar lyfta henne från min säng till hennes efter sista amningen och på morgonen har jag och Johan turats om att ta första bytet och låtit den andre sova vidare om så bara en 10-15 minuter... Ersättningen hjälper inte henne att sova bättre. Jag märker ingen skillnad alls. Hon har dessutom svårare att somna än innan, då vi bara kunde lägga ner henne när hon såg trött ut. Nu måste hon vaggas tills sömns nästan varje kväll.

Kanske beror det sistnämnda på att hon sovit dåligt på eftermiddagarna sista tiden. Hon hade fått en in sovrutin som passar henne bra och gör henne utvilad och glad på dagarna och lagom trött på kvällarna. Hon vaknar runt 06 och är då pigg och glad i två timmar. Sen vill hon sova två timmar ungefär. Efter det vaknar hon, kring 10, och vill leka och äta och är pigg i ca 2 timmar. Sen behöver hon sova igen för att vakna vid 14 tiden. Hit brukar det gå bra. När hon varit vaken i 2 timmar och sover hon gärna mellan 16-18 för att sen vara pigg och glad hela kvällen och går och lägger sig kring 20. Men sista dagarna är hon skittrött vid 16 men vill inte sova. Om vi går ut och går så somnar hon i vagnen och sover så länge den rör sig, men om vi är hemma vägrar hon att sova. Vilket är ok, förutom att hon då klockan 18 är så trött att hon vill sova för natten. Och om hon sover för natten klockan 18 får jag gå upp klockan 04 dagen efter. Kalla mig ego eller vad du vill men fyra på natten kan jag inte gå upp. Jag skulle gå sönder. Så det stackars barnet grinar och är övertrött klockan 19 och enda sättet för henne att somna är om vi vaggar och buffar.

Det finns lika många sätt för ett barn att sova som det finns barn, jag fattar det. Och hon är förmodligen inne i en utvecklingsperiod. Men lik förbannat är det jobbigt att inte få sova. Att vakna varje morgon och ha huvudvärk. Och att försöka planera dagen så att hon får sova som hon önskar, gå ut och promenera ('för frisk luft är så bra för små barn'- JAG VET!) så att det matchar hennes sovtider och försöka få in en barnvagnsdate. lunch på fd arbetsplaster mm där nånstans. Det låter fånigt, men det är svårt. Jag vill vara social, men hennes sömn måste vara prio 1, så att min egen sömn inte tar mer skada.........


Svammel , svammel... Sov asdåligt i natt....Skyller på det...