En polarn och pyret butik har kräkts på mitt barn

Jag brukar inte styla Elsie, alla hennes kläder är fina och ser fina ut ihop på henne. Men igår fick jag för mig att hon skulle få en rolig outfit. Jag tog fram allt det randiga och knåpade ihop denna stass. Jag tycker hon är jättefin. Men jo. Lite väl randig kanske.

Pris för fåniga miner hitåt, tack

Ville visa mina nya sköna jeanstajts (som måste vara den bästa uppfinningen sen rostat bröd för nyblivna mammor och andra med gosiga kakmagar) från Lindex men de syns ju knapp på bilden! Har problem att hitta 1) plats att posa på 2) posering som visar kläder men utan att jag ser tillgjord ut. En dörr fick duga igår, men problem 2 gick inte att lösa...

Har en ny underbar jacka från Monki.

Med en underbar uppfällbar krage.

Mycket av det jobbiga med barn går att vända till nåt posetivt, men inte detta.

Brist på sömn; kan jag lära mig att leva med.
Svårt att få egen tid; lär mig att prioritera.
Vuxenlivets påverkan; Johan och jag är ändå rätt barnsliga.
Köpa barnkläder; bara kul.
Byta blöjor; ganska mysigt (om man bortser från lukten).
Köra vagn; ger starka armar.

Men.

Att välja dagis.
Ger mig magknip.
Det finns en miljon dagis att välja på (VILKET VILKET VILKET!?!?!?!).
Och jättedåligt med platser (Har du valt dagis? Det måste du, det är jättesvårt att få plats!).




Fy.

Positiva negativ

Igår gick jag igenom min låda med negativ, blandade bilder jag fått och kort som av någon anledning inte fått komma med i album. Jag hittade min mormors två bröllopskort, ett från 40 talet när hon gifter sig med min morfar och ett från 60 talet när hon som änka gifte om sig med sin fransman. Jag hittade bilder från min barndom när mamma och pappa var gifta och livet var ett helt annat. Ett album med bilder från ett pyjamasparty med kompisar hemma hos pappa när jag var var sådär en 13 år. Numera fotomodellen Emma och jag poserar fånigt framför kameran. Inte visste vi att hon skulle bli fotomodell, eller att vi inte längre skulle vara vänner. Tonåren med alla finnar, all ångest, alla förälskelser, all oro. Och sen London, alla kärlekar och vänner, fester och vardagar. Jag har alltid varit den som haft med mig kameran överallt och tagit kort i tid och otid. Jobbigt då, roligt nu.

Jag tittar ner på alla kortkuvert med negativ och ratade bilder på golvet inser att det är inte i fotoalbumen som minnena ligger. Utan det är här. Bland de ratade bilderna, de som man skämdes för då. Bland tidningsutklippen och kopiorna. Det är som att läsa mellan raderna i mina fotoalbum. Här ligger allt det som jag trodde att jag inte skulle vilja komma ihåg. Men som nu får mig att tåras. Minnas. Skratta. Skämmas. Älska. Alla människor; impotenta Hamish, pojkvännen Martin, chefen Julie, snyggingen Jamie, vännen Linda, fotomodellen Emma, den underliga kompisen Ann, förälskelsen Andreas, manipulerande Magda... en del finns kvar, andra är ute ur mitt liv. Men jag är en riktig nostalgiker. Har du en kommit in i mitt liv, släpper jag dig aldrig riktigt. Jag minns dig, jag minns mina känslor för dig, mina tankar och funderingar kring dig. Har du sårat mig undrar jag alltid varför. Gled vi bara ifrån varannan så funderar jag på vad du gör idag. Försvann du så undrar jag vart. Försvann jag så undrar jag om du undrar vart jag är. Jag släpper dig aldrig.

Men jag är så tacksam. För mina minnen är mina och det är underbara. Även de jobbiga. Jag minns plötsligt att jag oxå varit 22 och festat, förälskat mig och funderat. Jag har oxå bott utomlands och försökt hitta mig själv. Jag har levt och älskat och hatat. Jag har sprungit på klubbar och barer, jag har festat med människor som imponerat på mig. Jag har förvirrat tittat på livet ifrån min bubbla och innerst inne bara hoppats att det ska gå bra. Jag ser det i mina ögon på bilderna. Jag lever, men jag fattar det inte. Allt detta finns i en låda i bråten i Elsies rum.

Elsie. Kommer hon sitta med mina bilder och undra vem hennes mamma var som ung? Kommer hon ta upp en bild på en ung kille och fråga; Mamma, vem är det här? Kommer jag rodna och säga; 'Ärch, bara en kille jag kände.' Eller komma jag sätta mig ner, titta på bilden och säga: 'Det här är Ed. Vi var kära när jag var 19 år och bodde i London. Han var bisexuell och vi träffades på en gayklubb som hette Popstars. Vi drack vin på en bänk i tunnelbanan i London och jag fick låna en t-shirt av honom eftersom jag spillde på min. Sen flyttade jag hem och han blev bankman.' Vill hon ens veta eller är det för mig själv jag berättar?

För vem sparar jag alla bilderna egentligen? För jag vet ju att jag minns allt det här, allihopa. Vartenda en. De finns alla i mig. Bilderna är bara påminnelser. Positiva och negativa. Eller egentligen är alla positiva. Även de negativa negativen.

Rummet som gav ångesten ett ansikte

Elsies rum är fortfarande en enda j-la röra.

Jag har knappt kunnat vara där inne för att det kryper i mig av stöket...

tights Monki
linne gina tricot
kofta hm

En dag i Norrköping

Vi promenerade,
drack glögg,
åt mat,
drack kaffe,
åt bullar,
fotograferade våra barn,
skrattade
och
pratade.

Det var härligt.

Jag gråter när...

Nu börjar jag beta av några av de RUBRIKER ni gav mig. Jag har valt ut några som jag gillar eller har nåt att säga om.

Sånt jag gråter av föreslog en anonym. Anonym själv gråter framför realityshow, jag med. Jag kan inte titta på Extreme Homemakeover för jag hatar programmet men gråter ÄNDÅ, de lyckas de jävlarna!

Jag har väldigt lätt till gråt så det här listen kan göras hur lång som helst, men jag skriver de som kanske inte alla gråter för (och en del klart uppenbara saker som alla kanske gråter åt). Högt och lågt.

Jag gråter...

-när jag ser gamla ensamma gubbar sitta på parkbänkar och betrakta världen runt dem med en längtan att delta
-när duvor andra fåglar och djur är skadade och haltar
-när jag tänker på hur mycket jag saknar Calle och hur livet, famljen & släkten, aldrig kommer vara detsamma utan honom
-när jag ser barn födas i diverse förlossningsprogram (rätt vanligt när man fött barn själv har jag förstått)
-när människor återförenas
-när jag lyssnat på vissa stycken av Chopin och en del Operastycken
-när människor jag älskar berättar om något som förändras drastiskt i deras liv
-när min dator inte lyder mig
-när jag lyssnar på musik i kyrkor (händer inte så ofta)
-när jag lyckats skriva något bra
-när människor som vill få barn inte kan
-åt episka och sorgliga filmer

Kanske inte den mest originella listan men så ser den ut iaf.

Vad gråter du för som är lite udda?

Gullmarsplan

Elsie har börjat visa ett stort intresse för världen omkring henne. De sista veckorna har något hänt i hennes sätt att titta både oss, katterna, leksaker och allt annat runt om henne. Det är så roligt att se hur hon med stor spänning upptäcker allt utanför henne själv. Hon skrattar så mycket nu, mest hela tiden när hon är vaken. Dessvärre är det svårt att fånga det, då hon gärna lägger till ett gravallvarligt uttryck varje gång kameran kommer upp...

En ny vana?

bilden lånade jag härifrån

Jag har i alla tider varit en motståndare till foundations, känt att jag haft en ok hud och inte velat täcka den med en massa gegg. Men nu har tiden hunnit i kapp mig. På två sätt. Det första är att jag faktiskt blir äldre. Huden är inte lika fin som förut, jag har lite ringar under ögonen och är lite lagom grå i tonen. Sen har faktiskt produkterna blivit bättre om jag förstår proffsen rätt. Fått I.D minerals rekommenderad av flera. Finns det nåt som är bättre? Nån som dålig erfarenhet av I.D? Nån vis sminkperson får gärna sprida sin kunskap åt mitt håll...

Glöggoutfit

Så här fin var jag igår på glögg hos vänner.

Projekt: Hemmagjord barnmat

Elsie gillade min första laddning med morot och potatis.
Hurra!
Fick inspiration här och här.
Mer om detta kommer i framtiden.
En ny hobby har fötts.

Tips till tomten

Kära Tomten,
Sonia Rykiel's underklädskollektion finns på HMs onlineshop. Dessa två vill jag ha.
Puss och Kram
En duktig flicka

Jag hjärta Monki

Vi tog en liten kort promis till Konsum nyss, jag och Elsie. Vi skulle köpa lite morötter och potatis att göra barnmat av. Sen ett par dagar tillbaka äter hon ett litet mål mat vid lunch (runt 11-13) och en portion gröt på efm. Däremellan ammas vid behov.

Inatt, för andra gången på raken, sov hon utan att vakna och behöva ammas från halv 9 till 05! Igår ville hon upp klockan 5, men Johan var pigg och glad och verkade inte tycka att det var speciellt jobbigt. Men imorse somnade hon om efter att fått mat och ville inte gå upp förrens vid halv 6! L-Y-X.

Jag kämpar fortfarande med att försöka göra bildspel, tipsen jag fick förut har tyvärr inte funkat. Innan dess vill jag inte lägga upp bilder från Norrköping eftersom många gör sig bättre som bildspel. Fler tips? Det måste vara Mac-vänliga program...

Nya byxor från Monki. Köpte fler saker där igår som jag snart kommer visa! Jag kan inte gå in där. Jag handlar hela butiken om ingen stoppar mig.

Hemma hos

Hos mina vänner i Norrköping är det hemtrevligt och mysigt. Vi fikade ur deras muminmuggar, satt i deras 50tals soffa och jag avundades deras fina element och trägolv. Nån gång ska jag oxå ha såna golv och element. Nån gång.

Från Norrköping

Den här underbara kitchiga klockan hittade jag på Myrornas i Norrköping för 95 kr (inte helt billigt). Jag vet inte riktigt vilken rum den ska få förära ännu, men det lutar åt Elsies rum. Det är det tommaste just nu. Visar bilder sen på vart den hamnar. Men vart den sitter till slut kommer den att rocka.

Gratis är godast. Och billigast.

När jag och Elsie kom hem från Norrköping igår såg jag den här vackra vagnen på golvet i vårt trapphus intill en lapp som sa: Bortskänkes. Jag gick fram i tron att det var något fel på den; men icke. Den är alldeles hel och fin och ren och snygg. I love! Ok, det dröjer typ 2 år innan den blir aktuellt för Elsie som ändå. Snygg! Och Gratis! Vad mer kan man begära?

Mer om Norrköping senare idag (om jag hinner).

ps. nån som vet hur man gör bildspel i Photoline?

Istället för doftljus

Våran granne röker och varje gång han gör det så luktar det som om han stod i vårt kök och bolmade. Asjobbigt. Vi har för avsikt att gå ner och prata med honom om detta men har inte kommit iväg ännu. För att jag och Elsie inte ska behöva känna röklukten försöker jag dölja den med doftljus. Fräscht? Inte så. Men doftljus, step aside; a new smell's in town. Fick en hyacint av mamma i lördags. Och den luktar superstarkt. Nästan så att den 'överröstar' röken. Men tyvärr bara nästan...

uppdatering: klart att det är en hyacint! Vet inte vilka hjärnceller jag söp bort i lördags, men blomnamn verkar varit en del utav dem.

Fin tid

Den här snygga klockan fick jag av Kicki i lördags.
Hade inte fixat tiden när jag tog kortet, men visst är det superfin?!

Vackert under

Av min vän K fick jag dessa 4 stycken vackra underlägg. Det bästa med dem är att de är svarta på ena sidan och vita på andra sidan. Så det är nästan som att ha 8 stycken!

Jag mötte Annika

Min läsare Annika altså. På HM i Ringen idag. Strosade runt och köpte två enkla toppar som visade sig sitta lika illa båda två när jag väl kom hem och provade dem. Måste lämnas åter. Men det får bli på fredag. För imorgon ska jag (om jag inte blir sämre inatt) åka till Norrköping och hälsa på mina vänner Max, Ditte och Lina. Förhoppningsvis kanske få titta in i nån av stans secondhandbutiker. Vi får se.

Och så måste jag börja träna. Jag är stel som ett kassaskåp. Promenera i alla ära, men jag behöver strecha och böja och hålla på.

Yoga. I miss you.

Nån som vet hur man gör på blogspot?

Jag vill göra inlägg med små bildspel, så som tex niotillfem gör ibland.
Kan man det på blogspot?
HUR i så fall?
Snälla berätta. Jag vill göra!

Insett. Just nyss.

Jag har så in i h-lvete mycket kläder som jag inte använder. Inte som jag ska slänga, för jag kommer kanske vilja använda dem om ett halvår eller så. Men jag måste rensa, packa om, plocka ur och sortera. Jag ser ju för hundan inte vad jag har. Och just nu känner jag att jag måste tänka till innan jag klär mig eftersom jag har en annan hårfärg nu och för nån som är så fåfäng som jag så spelar sånt roll när man väljer kläder. Inget konstigt.

Och. Jag måste inse att just nu kan vissa kläder inte användas. Jag har en annan kropp (större byst och mage) och kan inte ha vissa saker längre. Sen kanske. Eller inte. Vi får se.

Men när ska jag hinna rensa? Lördag? Nej. Söndag? Kanske. Om det inte ska städas. Vojne, vojne. Kanske får be Elsies mormor ta ut henne en sväng så jag hinner rensa. Eller hinner börja rensa.

Från Ikea with love

Snart blir det en tur till Ikea. Jag skulle aldrig vilja inreda mitt hem med bara Ikeamöbler, men är väldans glad att de finns när man behöver något så trist som ett badrumsskåp. Det blir detta:

Man ser det inte på bilden, men det är ett enkelt spegelskåp. Inga krusiduller.

Sen ska vi köpa den här lampan till Elsies rum. Inte för att det är ett barnrum utan för att det är en helt underbar lampa! Jag skulle egentligen velat haft den i hallen, men Johan vill att vi letar upp en gammal lampa dit. Håller nog med.

Sist men inte minst så måste vi köpa en ny soffa. Den gamla suger åt sig katthår och är alltid hårig och vidrig. Johan har fått in mig på lädertankar... inte helt dumt nu när jag tänkt ett tag. Helst skulle jag vilja vrida tillbaka tiden och köpa den 50tals skinnsoffan som min vän K sålde för ett par år sen, men den skulle ändå inte passa som en 'barnvänlig familjesoffa'. Men helskotta vad snygg den var. Men det näst bästa vi hittat på marknaden råkar vara en Ikea soffa. Nämligen denna:

Lite 50/60 tals feeling över den tycker jag. Och jag inbillar mig, mer lättskött än en tygsoffan när man har djur. Nån som har erfarenhet som kan uttala sig om detta?

alla bilder lånade från ikea.se

Kladdigt värre

Värm ugnen till 150 grader. Rör ihop 3 dl socker, 2 msk vaniljsocker, 4 msk kakao och ett kryddmått salt. Smält 100 gram smör och rör ner i ordentligt i pulverblandningen. Häll sen i 1 1/2 dl mjöl och 2 ägg, ett i taget och rör om till en jämn smet. Detta räcker till ca 17-18 mindre muffinsformar eller 10-11 större. Sätt in dem i ugnen i ca 20 minuter. Testa med sticka, det ska vara kladdigt, men inte 'smetigt'. Jag brukar hälla lite kokos på, det kan man göra innan man gräddar dem men går att göra efteråt oxå. KLADD! Nej. Jag menar KLART!

Förr i tiden

Det här en av mina favorit outfits.
Just nu kan jag inte ha klänningen för att bysten inte får plats.
Men snart.
Snart.

Förkyld

Just nu har jag ont i halsen och förbannat trött. Det kom igår morse och la sig som en tunn hinna över mig. Nu är den ett tjockt lager. Det är myskläder för hela slanten. Måste bli frisk till torsdag då jag ska till Norrköping med Elsie och min mamma och hennes kompis för att hälsa på Ditte. Helvete om jag är sjuk då. Helvete sa jag.

Jag såg Gösta Ekman

Jag älskar Gösta, Tage, Hasse och Lena. Ni vet, Ekman, Danielsson, Alfredsson och Nyman. När jag var liten tittade jag på 'Fröken Fleggmans mustasch' en miljard gånger. Och sen dess har jag älskat det mesta med dessa fyra genier. När jag var 22 satt jag och grät hos min terapeut för att jag inte var Lena Nyman. Och häromdagen var jag i Ringen och ser Gösta Ekman strosa förbi. Hjärtflimmer. Jag blir så starstruck! Jag ÄLSKAR honom. Och Hasse och Tage. Vilka genier. På alla nivåer. Humor, regi, skådespeleri... Så inte konstigt att jag önskade mig 2 boxar genialitet på min födelsedag.

Recept på mina muffins

Jag lovade att dela med mig av recepten på allt bak jag gjorde till helgen. Jag börjar med mitt egna recept på äpplemuffins.



Jag börjar med att skära några 3-4 äpplen i cm stora bitar. Sen lägger jag dem i en skål och täcker dem nästan med julmust. Sen kryddar jag med ca 2 tsk ingefära, 2 tsk kardemumma och 1 tsk kanel. Detta ska stå och dra, ju längre desto bättre, jag lät det står ett dygn (rör om lite då och då under dygnet) och då har musten och kryddorna tjocknat lite.


Jag börjar med att sätta på ungen på 200 grader. Sen tar jag ett paket mjukpepparkaka och gör som det står på paketet, rör i 2 dl vatten. I botten av ca 12 muffinsformar lägger jag en msk av den kladdiga smeten. Sen klickar jag i en msk av äpplena. Man kan lägga i lite av såsen oxå, men inte för mycket för då rinner muffinsen gärna över. Sen bryter jag några pepparkakor och trycker ner ca 1 pepparkaka i varje muffins innan jag klickar på lite mer smet så att det nästan täcker äpplena och pepparkakorna. Men akta dig för att fylla muffinsformen, inte mer än 3/4 - helst bara halvfulla när man är klar med allt.



Sen sätter jag i dem i ungen och låter de stå i 15-20 minuter. Kolla genom att stoppa ner i en tandpetare. Är den kladdfri är de klara, annars låt dem stå ett par minuter till innan du kollar igen.


TA-DA! Mina pepperkaksäppelmuffins - klara!

Fina fikan på lördagen

Fina släktingar kom och åt bullar och drack kaffe.

Kakbordet står och inväntar hungriga gäster.

Grattis till mig!

Mumsande gäster.

Jag och mina två pluttar.
Min lilla lillebror Fille nu ganska stor, 13 år, byter man inte blöjor på längre.
Men är för alltid min lilla lillebror.

En chockrosa klocka från Kicki.

Elsie får en smällkyss på kinden av min kusin Andreas.

Kicki och jag. Och min fina Kicki har en liten liten plutt i magen.
Det är så alldeles underbart. Underbart.

Stringproblem

Båda bilderna är lånade från styleroom.se

Vår vackra stringhylla står och gråter lite. Det är svårt att inreda den både snyggt och praktiskt. Jag har suttit och bildgooglat på stringhyllor för inspiration medan jag väntat på att Elsie ska somna. Fått ett och annat tips. Och hon har somnat. Nu har jag kanske en timme på mig att duscha och klä mig. Hinner inte sitta här och blogga.

Partyposeringar

Kaptenen

Robotdansaren

Modebloggerskan


Sen åkte jag hem till min vän K och drack alldeles för mycket
vin tillsammans med henne och några andra helt underbara vänner.
En sagolik kväll.
Idag-inte lika sagolik.
Mer illamående och trött. Urk.

En 7-helvetes massa bak

Idag ska jag bjuda på kaffe och kakor till min egen födelsedags ära.
Jag är rätt ego.
Men när andra får njuta av mina kakor så det är nog ok.

Grannbloggen i bloggen brevid

Min kära vän K och hennes granne har startat en blogg.

Så lätt ger jag bort en miljon

Elsie tidiga mornar fortsätter. Idag tyckte hon att det räckte att sova till klockan 04. Jag var helt borta och försökte få henne att sova lite till i vår säng och lyckades kanske få en halvtimmes mys innan hon protesterade. Jag viskade till min älskade; 'du får en miljon om du går upp men henne' (han tog henne igår morse, så det var min tur idag). Och tänk. Han gick på det. Nån miljon har jag ju inte. Han ska få en miljon pussar resten av sitt liv istället. Fast det skulle han nog fått ändå. Men det behöver vi inte berätta för honom.

På dagen igår

Ute i Nacka på en kort promis till Forum.

Födelsedagsbarnet fick välja lunch. Jag valde såklart sushi.

Elsie var glad och pigg.

Och när hungern kom fick mormor hjälpa till.

Men mamma är ändå alltid bäst.
Fast man behövde lite privcy när man äter eftersom det finns så mycket roliga lampor att titta på.

Är ett grattis alltid ett grattis?

Jag gillar facebook. Jag gillar att ha koll på gamla skolkompisar, ser hur gamla kompisars barn ser ut och om det är gifta, vad de jobbar med och vart de bor. Jag gillar att kunna mailas och chatta och kommentera status via vänner och bekantas profiler.

Men det här med födelsedagen är en intressant grej. Folk jag inte känner längre kan gratta om jag råkar se att de fyller år på startsidan. Jag kollar inte varje dag om nån jag känner fyller år. Folk jag känner och umgås med, om än sporadiskt, grattar jag ibland via fejjan. Men är det nån jag bryr mig om och som jag vet bryr sig om mig så försöker jag att undvika att bara gratta genom fejjan. Jag har tom undvikt att gratta genom fejjan för att göra det speciellt när jag väl ringt. Jag menar inte att alla måste kasta sig på telefonen nu och gratta mig på födelsedagen. Jag har nog glömt att smsa nån kompis nån gång och tagit den lätta vägen och skrivit grattis på fejjan (förlåt). Jag vet att jag inte är vän med alla 236 kompisar jag har på fejjan. Det är gamla ex, kompisars pojkvänner, kompisars ex, gamla ragg, skolkompisar från en tid jag förtränger så gott det går och tom en del människor som jag i ärlighetens namn inte vet vilka de är. Jag visste väl det när jag accepterade deras vänförfrågan, för så desperat är jag inte att jag tar in vem som helst, men de var helt enkelt en så flyktig bekantskap att jag glömt vemvadhur.

Men det finns en gräns som tydliggörs på fejjan mellan vän och kompis. De som känt mig ett kort tag och gillar mig grattar här. De som känt mig längre men av någon anledning inte längre umgås med mig men ändå vill hålla upp en artig fasad grattar här. De som jag inte har en telefon/sms-relation med men ändå gillar mig grattar här. De som gärna hade ringt men inte har mitt telefonnummer grattar här. De som är lata men gillar mig grattar här. De som är långt bort grattar mig här. De som i sin tur inte minns vem jag är och varför de accepterat min vänskap grattar inte alls. Detta är ingensomhelst kritik emot att gratta via fejjan. Tvärtom. Vartenda grattis jag får på fejjen gör mig glad såklart, oavsett anledning. Ju fler desto roligare.

Men om jag ska vara riktigt, riktigt, riktigt ärlig så är 30 grattis på fejjan lika härligt som ungefär 5 sms. Och 5 sms är ungefär lika underbart som 1 telefonsamtal. Men det osäkra och egoistiska lilla jaget väljer ändå 30 grattis på fejjan. För fyra elefanter är inte mer än 5 myror. Och det är inte myrornas fel. Det är den där lilla osäkra flickan i mig som önskar att alla tyckte att hennes födelsedag är lika viktig som hon tycker att den är. Det är lite synd om den där flickan. Jag borde hjälpa henne så att nästa år kanske hon kan fylla 33 på utsidan likaväl som insidan. För därinne fyller jag fortfarande 13 år.


Nu ska jag in på fejjan och kolla om nån grattat mig.


ps. Nu vet jag att några vänner/släktingar kan komma att läsa detta inlägg och bör därför inte ta detta personligt. Inte kasta sig på telefonen bara för att jag skrev så. Inte knåpa ihop ett sms bara för att jag verkar hellre ha det än grattis på fejjan. Du vet om att jag gillar dig och att jag uppskattar allt du gör. Det här gäller alltså inte dig. Puss.

Favorit i repris

jag gillar mitt lila linne med rosa toppen på.
de är bara så.

Hög mysfaktor

När Elsie och jag har heldagar hemma ser jag ofta ut så här.
Gammal Madonna t-shirt.
Bajsbyxorna.
Raggsocker.
Klar.

Hjälp mig hitta den ultimata koftan! (Eller bara en jäkligt snygg en)

Nu jäklar. Jag fyller 32 imorgon, Dax att skaffa sig en kofta som är lika snygg nu som när jag fyller 35... Jag är beredd att betala lite mer. Jag vill inte ha en kofta som nopprar sig efter en månad eller tappar all form efter ett par tvättar. Jag vill ha en skön kofta- inte oversize, men gärna lång eller halvlång- men snygg passform och gärna någon rolig detalj. Det kan vara tyg som veckar sig, fina knappar eller mönster i stickningen. Den kan vara svart, eller lila, eller grå. ja, nästan vilken färg som helt utom brun. Har kollat några duktiga designers; Dagmar, inget. Carin Wester, inget. Jag vill köpa kvalitet! Tips!?!?!?!


Tack!

ps. Holy crap. Fyller jag 32???!?!?!?!?!? Vad hände lixom?

Fina flickor fiser frenetiskt

Så här ser jag ut nu.

Fin i håret. Äntligen.

Nu är jag fin. Jag har klippt en fin frisyr och färgen börjar ordna upp sig. Jag tar bilder idag och lägger upp senare.

Gullig, men inte så kul klockan 03.39

En av Elsies nya fula ovanor är att vakna mitt i natten och inte vilja somna om. Dvs hon vaknar, ropar/skriker och får sen mat i min säng och sen tillbaka till sin säng. Väl där börjar hon prata och ropa/skrika så som hon förut bara gjorde på morgonen när hon vill att vi ska gå upp. Och slutar inte. Jag har gått upp i tron att hon kanske... bajsat? Nej. Mer hungrig? Nej. Ledsen? Nej. Bara pigg. Å helevetes skit vad jag arg jag blir på henne. Supertaskigt förstås, arg på ett försvarslöst barn. Men jag är så förbannat trött och vet inte vad jag ska göra. Det har slutat med att jag låtit henne hålla på tills hon tröttnat. Ibland i min säng, men oftast i sin egen. Efter ett tag tröttnar hon ut sig själv och somnar om. I natt tog det en timme......... Inte. Kul.

Dopet - inte så kristet?

Sen Elsie föddes har den oundvikliga frågan dykt upp ett antal gånger; Ska ni döpa henne?

Jag minns en dag för några år sen när jag satt i en vacker kyrka och tittade på en underbar och härlig familj stå längst fram och döpa sitt barn. Det var en fin stund. Jag tittade runt i kyrkan och fantiserade om alla målningar och statyer. Solen letade sig in genom fönsterna och bildade vackra mönster vid altaret där mina vänner stod. Det luktade stearin och gammalt trä. Jag mös. Sen vände jag mig mot min mamma och viskade; "Bara så du vet, så kommer jag aldrig döpa mina barn".

Jag är inte kristen. Jag är väldigt spirituell och tror på ödet, energier och att vi alla är del i något större. Men jag tror inte på Gud i Bibeln dvs den gud som tillbeds i en kyrka. Jag tror inte på Allah eller Moses eller Muhammed eller Jesus. Jag är inte religiös. Så för mig skulle det kännas väldigt konstigt att döpa mitt barn. Men när jag svarat på frågan; 'Ska ni döpa henne?', med; 'Nej, vi är inte kristna' har jag ofta fått svaret att man inte behöver vara religiös för att döpas, utan att det är en fin tradition. Att dopet inte behöver har något med religion att göra. För mig är det inte så. För mig så är dopet en av de mest kristna handlingar man kan göra, man upptas i församlingen och i en kristen gemenskap. Jag kan inte göra detta utan att känna att detta är något jag tror på och vill vara att mitt barn ska vara en del av. Kyrkor kan vara fantastiskt vackra och jag kan många gånger avundas människor med stark tro till Gud och Jesus, om inte annat så för den djupa gemenskap de ofta har. Men religiös, nej. Och tro mig. Jag har försökt.

För omkring 10 år sen var jag en mycket vilsen liten själ. På Götgatan började en tjej i 30 års åldern prata med mig. Hon var del av en grupp som jag inte minns namnet på men det hade gudstjänster i Medborgarhuset på Medborgarplatsen. Hon ville bjuda in mig men jag tackade nej. Hon gav mig sitt telefonnummer och sa att om jag ville prata om livet eller Gud eller vad som helst kunde jag ringa. Nyfiken som jag är så ringde jag henne nån vecka senare och vi hade ett långt och intressant samtal om livet och döden och allt därimellan. Hon kändes varken fanatiskt eller 'tok-religös'. Så när hon frågade om jag ville följa med helt förbehållslöst på en gudstjänst tackade jag efter en stund ja. Innan vi gick dit träffades vi på Kvarnen och åt potatisskal med vitlöksdipp. Det kändes vuxet och roligt. Hon var snäll, rolig och verkade vettig. Väl inne i lokalen möttes jag av idel glada människor. Jag mottogs med öppna armar och bjöds på saft och mariekex. Min nyfunna vän tog upp en Bibel ur sin väska och jag minns att jag tyckte det var konstigt att hon hade med sin en egen. Så började gudtjänsten. Först verkade det ganska harmlöst, mannen på scenen pratade om nåt speciellt kapitel i Bibel som jag inte kände till och vände mig därför mot min nya kompis. Hon satt med en penna i högsta hugg och ömsom tittade på pastorn (eller vad han var) och ömsom ner i sin bibel medan hon antecknade frenetiskt. Jag upptäckte att hela hennes bibel var nedklottrad med anteckningar. Plötsligt började någon bakom mig skrika/be. Överallt i rummet hördes 'Amen!' och andra gläjdetjut. En kvinna verkade gråta högt. Pastorn rörde inte en min utan fortsatte sitt race. Jag blev stel som en pinne. Det här var inte min grej. Jag ville skratta men vågade inte. Jag vill resa mig och gå därifrån men ville inte vara ohövlig. Men så kom jag på att jag hade sagt till tjejen att jag var tvungen att gå vid en viss tid. Jag tittade ner på min klocka och insåg att den tiden var nu. Jag knackade försiktigt på hennes axel och mötte hennes upphetsade ögon och viskade att jag var tvungen att gå. Hon försökte först få mig att stanna men jag tittade ner i golvet och ålade mig ut ur i rummet. Hon ringde mig ett par gånger efteråt och ville ha med mig på bibelstudier och andra träffar men tillslut tog jag mig mod och sa att jag helt enkelt inte var kristen. Det här var ett möte. Jag har sökt gud några gånger till under mitt liv, men kommit fram till samma sak varje gång; jag är inte kristen.

Så nej. Jag kan inte döpa mitt barn. Jag kan inte stå intill prästen och låta honom döpa mitt barn i fadern och sonen och den helige andens namn när jag inte tror på fadern och sonen och den helige anden. För ja, dopet är väldigt religiöst. För kristna är det i dopet Gud tar emot barnet som sitt barn, barnet får del i Jesu död och uppståndelse och erbjudande om evigt liv. Och för mig är det otänkbart. Jag har full respekt för dem som vill döpa sitt barn, jag tycker mycket om att gå på dop och är stolt gudmor till två barn. Men jag och min sambo är inte kristna och vill att vårt barn ska få välja själv vad hon vill tro på när hon är stor nog att kunna ta ett sådant beslut. För då skulle det vara hennes beslut och hennes tro. För jag har stor respekt för andras tro. Och vill att vårt beslut att inte döpa vårt barn ska få samma respekt.

Lördags fint

I lördags hade vi finbesök av min bror och hans lady med liten bebis på bakning. Har illustrerar min bror sin sympatigraviditet (det är han i brunt).


Jag har svårt för min hårfärg. Känner inte att nåt passar i min garderob. Men jag kanske vänjer mig? Imorgon ska jag klippa mig, det kanske blir bättre då...

En ny hall

Vi har varit sjukt effektiva den här helgen. Eller. Så effektiv man kan vara med en liten tjej som är lite klängig och grinig och inte vill annat än att bli buren och underhållen...

Nya krokar i hallen så att våra middagsgäster slipper lägga sina jackor på barnvagnen.....

En stinghylla blir till

Stökig, men på plats!

Randigt värre

Ibland blir det fånigt mycket randigt. Helt omedvetet.

Grått och pärlande

Loj

Man kan inte vara på topp varje dag.

Världens bästa Kicki

Igår åt Ärtan och jag lunch med härliga, fina, underbara Kicki på Rival Café.
Ärtan fick en fanclub ganska snabbt och hennes mor försökte dölja stoltheten.
Kicki var lika strålande söt som vanligt.